totola

att börja spela i ett innebandylag kändes som den bästa idén någonsin för ca två veckor sen. sen kom jag på varför jag valt att sluta i alla lag jag någonsin varit med i, plus att själva avslutet är det värsta av allt. nästan så man vill fortsätta spela bara för att det är mindre smärtsamt än att säga att man vill sluta (har hänt förrut). annars kanske ett bra sätt är att helt enkelt aldrig mer dyka upp. vet ej hur många som skulle sakna mig. det enda skulle väl vara att jag har t-shirt och shorts nr 57 ur deras matchställ hemma, säkert ett eftertraktat nr som skulle lysa med sin frånvaro på alla matcher..
kanske borde ge det hela en chans till.