totola

Klippte Sofias hår i förrgår, bara några cm men det tog typ ett år bara för att jag aldrig ville att det skulle ta slut. Tycker om att klippa hår, man känner sig så harmonisk. Har inte vågat mig på att klippa någon sedan jag klippte Amnas trappfrisyr för ett tag sedan, fick väl för mig att jag var en riktig frisör, gick in i rollen för mycket och trodde att jag kunde hantera en uppklippning. Ett tips till mig själv och andra i klipp av hår: glöm aldrig bort att man ej är en riktig frisör.

Detta exempel är dock inte det värsta, finns värre minnen från mitt egna hår och från andra vänner som glömt bort att de ej är frisörer utan bara vanliga personer med sax i hand och kreativa tankar. Bar mössa en del i högstadiet under en period. Mössan var större än frisyren och det var ej ett gott tecken. Önskade så mycket att våren aldrig skulle börja den vintern.

Man ville ju aldrig erkänna att man skämdes över klippet heller. "Kortklippt är stark" och sånt försökte man väl intala sig själv, fick det bekräftat när en alternativ tjej kom fram i matsalen och sa "snygg frisyr". Ville dö när en kille i klassen sa "man ser att det är hemmaklippt" och även fick höra kommentaren "du passade bättre i frisyren du hade innan" av en vän, typ som att det skulle vara snällt?! Fan vad skönt att man iallafall passade i hur man såg ut förut, alltid nåt att trösta sig med när nuet är fult och jävligt.

Ska man våga sig på ett hemmaklipp igen? Är i behov att en klippning sedan salong La Divas sneda klipp som jag sedan fick fixa till själv. Skulle ju vara skönt med en lite kortare frisyr nu när det är vår och allt, dock ej kort som i kort utan mer långt med touch av kort. Men vem skulle kunna klippa? Vem vågar man lita på inom detta område? Ska man lita på sina egna erfarenheter eller ska man tro på att framtiden kan bli annorlunda?

Kanske lika bra att boka en dyr och lyxig så det blir riktigt gjort, utan låtsasfrisörer och vänner med kreativitet. Eller? Klippa lugg när man ändå är på g?