totola

En grej som jag är glad för just nu är att jag inte längre är (lika) rädd för hundar! *Ta i trä* Mycket tack vare Leja som numera kan lägga till "terapihund" på sitt CV. Kolla bara så stolt hon ser ut! Enligt Elin har hon sedan tidigare orsakat fobier genom att tex jaga små barn. Men nu har hon alltså helt bytt bana och blivit lite av en förebild. Genom att jag nu har skaffat min första och enda hundvän kan jag också FÖRSTÅ rent känslomässigt hur en människa kan tycka om en hund "som en familjemedlem" osv. Kanske kommer jag bli en djurmänniska ändå? Har ju tidigare i mitt liv tvivlat starkt på detta. Som då jag skaffade en gullig kanin på mellanstadiet som jag sedan snabbt tappade intresset för och hade dåligt samvete över varje dag i några år tills vi gav bort henne och det visade sig att hon var en han. Eller den gången då jag vid 6 års ålder tjatade på mina föräldrar varje dag att få börja rida och TILLSLUT fick åka ut till ridklubben där jag efter att ha sett hur stora hästarna var aldrig mer ville åka tillbaka. Eller det där akvariet pappa tog hem från jobbet (?) där mussla, minipiraya och kräfta samsades och tillslut åt upp varandra. Det var tider det!